EN DIKT OM ATT BLI GAMMAL...
Att bli gammal efter många och strävsamma år, kan man jämföra med en Öde ö...
Lämnad utav "Skeppet" - någon man Älskat hela LIVET, det känns säkert lite som att...dö.
Tänk alla gamla och som levt för sina familjer, med barn och barnbarn och kanske till och med barnbarnens barn...
Plötsligt står de gamla i all sin ensamhet och ser tillbaka då de själva var små barn...
På den tiden såg Världen mycket mer annorlunda ut,
då hade man tid för varandra, för man visste att Livet har ett slut!
Så går ens Älskade över på en annan strand och vardagen blir oftast svår!
Man drömmer sig tillbaka då man som ung gick där hand i hand, ja det känns liksom igår...
Ensamheten blir påtaglig och nästan ingen knackar på,
tänk att nån har glömt att det finns nån som längtar så!
Ett kort, ett samtal eller bara ett rart besök nån gång,
men ack den önskan finns i hjärtat eller som en påminnelse i en sång...
"DEN STORA DAGEN"
En gammal kvinna går omkring och pyntar i sitt hus
Idag är det hennes stora dag.
Hon har köpt kaffebröd och tårta som smyckats med små ljus
och en likör av bästa slag.
Och när hon lägger på en duk, den finaste hon har,
så ringer det på hennes telefon.
Hon blir glad och lyfter luren och hör rösten på en karl,
hennes allra yngsta son.
Jaså, säger Du det, Du kan inte komma från,
Du tog fel på vilken dag det var.
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring,
för jag finns ju här var dag.
Hon tar fram finservicen, den med små violer på,
en kopp har visst en gång gått i kras.
Men hon tänker att det gör nog ingenting,
vi blir så få på mitt årliga kalas.
Och när kaffet kokar upp så ringer det på telefon,
och hon glömmer allt och springer därifrån,
och på ett ögonblick hon mister något av sin illusion
när hon hör sin yngste son.
Jaså, säger Du det...
Flera timmar drar förbi och dagen blir till kväll,
en trött gammal kvinna somnar in.
Hon har stått där hela dagen och väntat sina barn
vid sin blommiga gardin.
Hennes kaffebröd finns kvar och tårtan där den står,
den visar hur barn kan överge.
Och när dottern ringer finns det inget mer att förstå,
då har ljusen brunnit ner.
Jaså, säger Du det...
Idag är det hennes stora dag.
Hon har köpt kaffebröd och tårta som smyckats med små ljus
och en likör av bästa slag.
Och när hon lägger på en duk, den finaste hon har,
så ringer det på hennes telefon.
Hon blir glad och lyfter luren och hör rösten på en karl,
hennes allra yngsta son.
Jaså, säger Du det, Du kan inte komma från,
Du tog fel på vilken dag det var.
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring,
för jag finns ju här var dag.
Hon tar fram finservicen, den med små violer på,
en kopp har visst en gång gått i kras.
Men hon tänker att det gör nog ingenting,
vi blir så få på mitt årliga kalas.
Och när kaffet kokar upp så ringer det på telefon,
och hon glömmer allt och springer därifrån,
och på ett ögonblick hon mister något av sin illusion
när hon hör sin yngste son.
Jaså, säger Du det...
Flera timmar drar förbi och dagen blir till kväll,
en trött gammal kvinna somnar in.
Hon har stått där hela dagen och väntat sina barn
vid sin blommiga gardin.
Hennes kaffebröd finns kvar och tårtan där den står,
den visar hur barn kan överge.
Och när dottern ringer finns det inget mer att förstå,
då har ljusen brunnit ner.
Jaså, säger Du det...
Ja den här låten borde alla som har gamla föräldrar lyssna på - så kanske det går upp ett ljus hur STOR ENSAMHETEN blir, då man har levt ett helt LIV och varit en familj och gjort ALLT!
Dikten har jag tillägnat en alldeles speciell person, som gett av sig själv hela långa Livet!
Du är GULD värd och jag Älskar Dig så mycket min kära! JAG tänker på Dig varje dag och på All Kärlek du gett och ger från Ditt hjärta! TACK för att Du finns! Puss o Kram/Din lilla Ängel♥♥♥